Det yttersta sveket

Att leva med ständig värk, att ha en kropp som slutar fungera som man är van vid, och dessutom inte lämnar några andra alternativ än att invändningslöst resignera inför faktum och organisera om hela sitt liv utifrån dessa nya, högst påtvingade kroppsliga exters måste vara det yttersta sveket!

Om man inte längre kan lita till sig själv och sin kropp, vad ska man då kunna lita till?

Min, kanske något pompösa förhoppning med denna blogg är att sprida spridda insikter om hur livet kan te sig då allt förändras, och hur man trots allt kan gå vidare trots att varje steg både bildligt och bokstavligt gör ont. För det gör det. Ont, alltså!