HJÄLP!

Jag skulle behöva lite hjälp av någon sån där datakunnig människa. Denna oerhört vackra bakgrund här på bloggen har jag hittat på nätet, och den är fri att använda - så inga problem där. Men, jag skulle gärna vilja veta hur man ska bära sig åt för att slippa få "english mobile" skrivet först i varje inlägg. Jag har varit inne på html-inställningarna och försökt radera den vägen - men det gick inte. :-( Så om du vet hur man gör är jag dig evigt tacksam om du vill tala om det för mig. Tack på förhand.

Värk, inte så lätt som det verkar

Här finns en artikel ur Läkartidningen. Artikeln behandlar olika smärttyper och deras bakomliggande faktorer. Som synes är värk inget homogent bekymmer, utan kan yttra sig på lika många sätt som det finns människor med värk.


Även om allt känns grått och trist (likt färgerna i bilden ovan) efter att ha läst artikeln får hoppas jag att var och en kan finna en väg ur lidande, om inte permanent så i alla fall för en stund.

Ingefära - inte bara gott!

Jag kan inte bärga mig. Jag måste få sjunga ingefärans lov. Kosttillskottet med ingefära har inte så mycket påverkat värkaspekten av sjukdomen, men väl återgett en viss del av rörligheten. Faktiskt kan jag säga att ingefära har skänkt mig gåvan att kunna gå längre sträckor än bara mellan vardagsrummet och köket. Om du inte redan har prövat och är frälst, så gör det för din egen skull! Att ingefära också är förhållandevis billigt skadar självklart inte, då man som jag lever på sjukersättning.


Här kan den intresserade läsa mer om ingefärans välsignade egenskaper.

Triggerpunkter

För att få diagnosen fibromyalgi är ett kriterium att man ska lida av abnorm smärta vid lätt tryck på ett antal (minst 11 stycken) så kallade triggerpunkter. Man måste uppvisa denna reaktion på båda kroppshalvorna (emellertid inte nödvändigtvis på samma platser). Nedan visas var dessa triggerpunkter sitter. Och vet du vad? Jag hade ont på 16 av de 18 punkterna den dagen då min diagnos ställdes. 16 av 18, och ändå vann jag inget...

Det yttersta sveket

Att leva med ständig värk, att ha en kropp som slutar fungera som man är van vid, och dessutom inte lämnar några andra alternativ än att invändningslöst resignera inför faktum och organisera om hela sitt liv utifrån dessa nya, högst påtvingade kroppsliga exters måste vara det yttersta sveket!

Om man inte längre kan lita till sig själv och sin kropp, vad ska man då kunna lita till?

Min, kanske något pompösa förhoppning med denna blogg är att sprida spridda insikter om hur livet kan te sig då allt förändras, och hur man trots allt kan gå vidare trots att varje steg både bildligt och bokstavligt gör ont. För det gör det. Ont, alltså!